mikroorganismer-dricksvatten [QMRA]

Denna sida är skrivskyddad. Du kan titta på källkoden, men inte ändra den. Kontakta administratören om du anser att du bör kunna ändra sidan.
====== Mikroorganismer i dricksvatten ======

===== Fekala indikatororganismer =====

Till övervägande del sker den mikrobiologiska kontrollen genom provtagning av fekala indikatororganismer i utgående dricksvatten och vatten hos konsumenter. Mikrobiologiska analyser tar, med de metoder som finns tillgängliga idag, ofta flera dagar innan analysresultat erhålles, vilket får till följd att det distribuerade vattnet i de flesta fall redan konsumerats innan analysresultatet erhålles. Om det visar sig att dricksvattnet är otjänligt, d.v.s. positivt för fekala indikatorer (med risk för förekomst av patogener), så kan konsumenter redan vara infekterade när riskreducerande åtgärder sätts in.

Korrelationen mellan fekala indikatororganismer och patogener är omdiskuterad, och i vissa studier och utbrottstillfällen har det visat sig att dessa helt saknat korrelation. Frånvaro av fekala indikatorer är således inte en garanti för att vattnet inte innehåller patogena mikroorganismer.

Ska vi ange några fekala indikatororganismer? Samt vilka och varför de brukar bedömas indikera olika patogener.

===== Referenspatogener i QMRA-verktyget =====

Det finns hundratals om inte tusentals patogener (smittämnen) som potentiellt kan förekomma i  avföringspåverkat vatten. Det är inte möjligt att utvärdera den risk som är förknippad med alla olika patogener. Världshälsoorganisationen WHO förordar så kallade referenspatogener för att utvärdera den sammantagna mikrobiologiska risken. Enligt WHO:s koncept väljs en eller ett par referenspatogener från varje grupp av mikroorganismer. Dessa referenspatogener är valda så att de ska representera de patogener i gruppen (bakterier, virus respektive protozoer) som det är störst risk för att de blir kvar i dricksvattnet. Det betyder att om beredningsprocessen på vattenverket är kapabelt att skydda befolkningen från denna referenspatogen, innebär detta att befolkningen även skyddas från alla patogener i denna grupp.

Urvalet av referenspatogener förväntas bero på sammanhanget och ändamålet med QMRA-analysen. I modellen ingår följande åtta referenspatogener:

^ Patogena bakterier ^ Patogena virus ^ Patogena protozoer ^ 
| Campylobacter   | Rotavirus   | Cryptosporidium   |
| E.coli O157:H7   | Norovirus   | Giardia   |
| Salmonella   | Adenovirus   |    |



==== Patogena bakterier ====

Tarmbakterier sprids med avföring från människa och djur och kan överföras via dricksvattnet.  De flesta sjukdomar orsakade av tarmbakterier ger akut diarré.  Även om det finns en stor variation i hur olika bakterier överlever i miljön, dess virulens och hur allvarligt infektionen uppträder, uppvisar gruppen patogena bakterier liknande egenskaper i jämförelse med andra patogengrupper.

I QMRA-verktyget ska du välja en eller flera av nedanstående referenspatogener för att representera bakteriegruppen.

=== Salmonella ===
Anmälningspliktig sjukdom i Sverige, statistik finns

 Sverige är färre än en procent av alla livsmedelsproducerande djur och livsmedel smittade med salmonella, till skillnad från flertalet andra länder i Europa, där det är vanligt att till exempel rå kyckling och ägg är förorenade med salmonella. I Sverige rapporteras cirka 3 000 Salmonella-fall per år, varav cirka tre fjärdedelar är utlandssmittade. Salmonellabakterier som kan spridas till människa är i stora delar av världen vanliga hos många olika djurslag, till exempel nötkreatur, grisar, hönsfåglar, vilda fåglar och sällskapsdjur som hund, katt, orm och sköldpadda. Den vanligaste orsaken till salmonellautbrott är kontaminerade livsmedel. Bakterierna kan växa till i flertalet livsmedel. Det krävs ofta en hög infektionsdos för att sjukdomssymtom ska uppstå. Små barn, äldre och immunsvaga är mer mottagliga. Zoonotiska salmonellabakterier kan också spridas mellan människor via avföringen. Vanligen ses ett akut insjuknande med buksmärtor, feber, diarréer och ibland kräkningar.

Vanligen ses ett akut insjuknande med buksmärtor, feber, diarréer och ibland kräkningar. Komplikationer med ledinflammation kan även uppträda.

[[https://www.folkhalsomyndigheten.se/smittskydd-beredskap/smittsamma-sjukdomar/salmonellainfektion|Från folkhalsomyndigheten.se]]

=== Campylobacter ===
Anmälningspliktig sjukdom i Sverige, statistik finns

Det finns flera olika campylobacterarter, varav några orsakar mag- och tarmsymtom hos människor. Det gäller framför allt Campylobacter jejuni och Campylobacter coli. De senaste åren har omkring 10 000 fall rapporterats i Sverige, med en kraftig ökning under sensommaren, juli till september. Av dessa har drygt hälften smittats i Sverige medan övriga är utlandsresenärer. Förutom hos människor förekommer campylobacter hos många olika djurarter, till exempel fåglar, grisar, nötkreatur, hundar och katter. Bakterien är framför allt anpassad till miljön i tarmarna hos fågel. Bakterien utsöndras med avföringen hos människor och djur, och sjukdomen sprids huvudsakligen via förorenade livsmedel och då framför allt fjäderfä. Bakterien tillväxer inte i de flesta födoämnen, och det krävs bara lite av smittämnet för att orsaka sjukdom (låg infektionsdos). Det är ovanligt med smitta från person till person men förekommer, speciellt kring spädbarn med diarré.

De flesta insjuknar akut med diarréer som ibland är blodtillblandad, magsmärtor, illamående, kräkningar och feber. En relativt vanlig komplikation är ledbesvär.

[[https://www.folkhalsomyndigheten.se/smittskydd-beredskap/smittsamma-sjukdomar/campylobacterinfektion-/|Från folkhalsomyndigheten.se]]

=== E. coli O157 ===
Anmälningspliktig sjukdom i Sverige, statistik finns

EHEC är en vanlig infektiös orsak till blodig diarré. Sjukdomen är spridd över hela världen och flera stora utbrott har rapporterats. Benämningen av de toxinproducerande bakterierna varierar och kan verka förvirrande. Enterohemorragisk E. coli (EHEC) används i Sverige och det är också infektion med EHEC som är den anmälningspliktiga sjukdomen på människa. I internationella sammanhang används ofta en annan benämning för bakterierna som är lika korrekt, som till exempel verotoxinproducerande E. coli (VTEC) eller shigatoxinproducerande E. coli (STEC) vilket är vad vattenanalysen heter om den beställs från Livsmedelsverket. I Sverige rapporteras över 500 fall bland människor varje år och av dessa är drygt hälften smittade i Sverige. Det är främst barn under fem år som smittas. EHEC producerar ett gift (toxin) som svarar för många av sjukdomssymtomen. Flera serotyper kan orsaka sjukdom, och den vanligaste vid utbrott har varit E. coli O157 och eftersom dos-responsfunktionen i detta QMRA-verktyg avser E. coli O157 är det så bakterien benämns i hela QMRA-verktyget. Idisslare, framför allt nötkreatur, är reservoar för EHEC. Ofta börjar sjukdomen med magkramper och diarré, men sällan feber. Illamående och kräkningar kan förekomma. Efter två till tre dygn kan diarrén bli blodblandad. Sjukdomen går normalt över inom en vecka.

Hos cirka fem procent av patienterna (framför allt barn under fem år och gamla) utvecklas hemolytiskt uremiskt syndrom (HUS), som uppträder inom 2 till 14 dygn.

[[https://www.folkhalsomyndigheten.se/smittskydd-beredskap/smittsamma-sjukdomar/enterohemorragisk-e-coli-infektion-ehec/ | Från folkhalsomyndigheten.se]]

==== Patogena virus ====
Virus är minst av de tre mikroorganismgrupperna. Det består av genetiskt material omslutet av ett proteinhölje och kräver en värdcell för att kunna föröka sig. Till exempel vinterkräksjuka orsakas av ett virus (norovirus). Eftersom virus inte är aktivt utanför värdcellen så är de ofta svårare att påverka jämfört med en levande cell. Vissa typer av virus är väldigt tåliga mot olika inaktiverande barriärer som klor och UV. Samtidigt kan de vara svåra att avlägsna fysiskt eftersom de är så små. Till råga på allt är de ofta svåra att analysera och därmed att hitta även om de finns i höga halter.

I QMRA-verktyget ska du välja en eller flera av nedanstående referenspatogener för att representera virusgruppen.

=== Rotavirus ===
Frivillig rapportering i Sverige

Rotavirus förekommer globalt och är i låginkomstländer den vanligaste orsaken till diarré hos barn, med stor dödlighet som följd. I Sverige är det den huvudsakliga anledningen till sjukhusvård av barn med diarré men dödsfall är mycket ovanliga. Utbrott på spädbarnsavdelningar på sjukhus ses emellanåt. Rotavirus är det vanligast diagnostiserade diarréviruset hos barn i Sverige. Liksom andra virus kan rotavirus inte föröka sig utanför den levande organismen. Människan är troligen reservoar för de undergrupper, A och C, som förekommer i Sverige. Virus utsöndras med avföringen och i eventuella kräkningar, och smittspridningen sker huvudsakligen från person till person. Man är smittsam under det akuta sjukdomsstadiet och troligen en tid därefter.

Vid infektion med rotavirus är de vanligaste symtomen diarré och kräkningar, ibland med uttorkning som följd. Sjukdomsförloppet varar normalt fyra till sex dygn. Återinsjuknanden ses ibland.

Ett vaccin för barn finns tillgängligt och vaccinationen erbjuds idag i vissa regioner. Från och med den 1 september 2019 ingår vaccinationen i det allmänna vaccinationsprogrammet för barn.

[[https://www.folkhalsomyndigheten.se/smittskydd-beredskap/smittsamma-sjukdomar/rotavirusinfektion-/| Från folkhalsomyndigheten.se]]

=== Norovirus ===
Frivillig rapportering i Sverige

Norovirus ingår i gruppen humana calicivirus, där även sapovirus ingår. Calicivirus orsakar stora återkommande årliga epidemier i samhället, framförallt på vinterhalvåret. Calicivirus är också vanligt som smitta på sjukhus. Inte sällan måste hela sjukhusavdelningar stängas för sanering. Flera livsmedelsburna utbrott rapporteras årligen. Djupfrysta importerade hallon, ostron och livsmedel som förorenats av en sjuk person är vanliga orsaker till utbrotten. Norovirus uppträder i tre genogrupper hos människan med ett stort antal genotyper. Viruset finns i hela världen, förekommer ofta i utbrott och kan drabba alla åldersgrupper. Virus utsöndras i mycket stora mängder främst i avföringen och det kan spridas via direkt eller indirekt kontakt med smittade personer (även kräkningar kan smitta), via dricksvatten, via skaldjur och grönsaker som förorenats med avloppsvatten eller via livsmedel som förorenats av en person som är eller nyligen har varit sjuk. Viruset har vid utbrott visat sig vara synnerligen smittsamt. Smittade personer kan vanligen sprida smitta upp till två dygn, ibland längre, efter symtomfrihet. Långtidsbärare av calicivirus är känt. Symtomen är illamående, kräkningar, diarré, buksmärtor, huvudvärk, yrsel och feber. Sjukdomen är självläkande inom några dygn. Återinsjuknanden är ganska vanliga.  

[[https://www.folkhalsomyndigheten.se/smittskydd-beredskap/smittsamma-sjukdomar/calicivirus-noro-och-sapovirus/ | Från folkhalsomyndigheten.se]]

=== Adenovirus ===
Frivillig rapportering i Sverige 

Adenovirus tillhör gruppen DNA virus och kan överleva länge utanför människokroppen. Viruset är motståndskraftigt mot vissa desinfektionsmedel, som UV-ljus men även mot tvål. Det finns serologiskt ett 50-tal olika typer som alla kan orsaka infektion hos människa. 

Adenovirus kan spridas mellan människor på många olika sätt, genom direkt eller indirekt kontakt, via luftvägssekret och via vatten. Sjukdomsbilden är beroende av vilken virustyp man är infekterad av. Många typer kan ge infektion från såväl de övre som nedre luftvägarna, med symtom som vid vanlig förkylning, ont i halsen med svullna tonsiller, krupp, lunginflammation etc. Emellanåt kan dessa infektioner åtföljas av okarakteristiska hudutslag. Flera typer av adenovirus har kunnat spridas mellan människor som badat i bassängpooler. Symtomen här har karakteriserats av feber och framför allt kraftig inflammation i ögats bindehinna, så kallat konjunktivit. Flera olika serotyper, till exempel 40 och 41 kan orsaka magsjuka (gastroenterit).

De flesta infektioner av adenovirus är lindriga och kräver ingen behandling.

[[https://www.folkhalsomyndigheten.se/smittskydd-beredskap/smittsamma-sjukdomar/adenovirus/| Från folkhalsomyndigheten.se]]

==== Patogena protozoer ====
Protozoer är encelliga organismer, "urdjur", som saknar en cellvägg, men som har ett flexibelt skyddshölje. De är storleksmässigt större än bakterier och betydligt större än virus. I tarmen hos en infekterad individ producerar de cystor eller oocystor till skydd för sin överlevnad i avloppsvatten och kan därmed överleva länge även under ogynnsamma förhållanden i vattenmiljön. 

I QMRA-verktyget ska du välja en eller flera av nedanstående referenspatogener för att representera parasitgruppen.

=== Cryptosporidium ===
Anmälningspliktig sjukdom i Sverige, statistik finns 

Ett flertal olika arter av Cryptosporidium finns beskrivna varav främst två, Cryptosporidium hominis och Cryptosporidium parvum, är förknippade med infektion hos människa. Cryptosporidium hominis har så gott som uteslutande påträffats hos människa medan infektion med C. parvum är en zoonos. Det är framför allt unga djur, som kalvar och lamm, som drabbas av sjukdom. Hos människan ger infektionen upphov till framför allt diarré. 

Sjukdomen finns över hela världen. Mikroorganismen identifierades första gången hos människa år 1976, och det första kända utbrottet rapporterades 1984. Det största kända vattenburna utbrottet i Europa inträffade i Östersund 2010. Cryptosporidium måste ha en värd (människa eller annat djur) att föröka sig i. Ingen förökning sker fritt i miljön. Människa, nötboskap (särskilt kalvar), lamm och andra djur kan vara reservoarer. Smittspridning sker framför allt via fekalt förorenat vatten eller via födoämnen och infektionsdosen är låg. Smitta från person till person genom direkt och/eller indirekt kontakt kan också förekomma. Sjukdomsbilden karaktäriseras av vattniga diarréer, buksmärtor, illamående, huvudvärk och feber. Kräkningar är mindre vanliga, framför allt hos vuxna. En del smittade får inga symtom alls. Komplikationer är ovanliga men om patienten har nedsatt immunitet (som vid aids) kan diarrén vara livshotande. 

[[https://www.folkhalsomyndigheten.se/smittskydd-beredskap/smittsamma-sjukdomar/cryptosporidiuminfektion-/ | Från folkhalsomyndigheten.se]]

=== Giardia ===
Anmälningspliktig sjukdom i Sverige, statistik finns 

Giardiasis är en tarminfektion orsakad av Giardia lamblia (även kallad G. intestinalis och G. duodenalis). Flera typer av Giardia lamblia finns, men endast genotyp A och B infekterar människa. Parasiten förekommer i två former; som vegetativ form i tarmen (trofozoit) och som ett vilostadium (cysta). Cystorna är den smittsamma formen som utsöndras via avföringen och smittan sker vanligen via avföringsförorenat vatten, ibland via livsmedel. De är relativt motståndskraftiga men kan inte föröka sig utanför sin värdorganism. Parasiten kan förekomma hos de flesta däggdjur, till exempel hund, katt, nötboskap, får och gnagare. Av de 1 500 fall som årligen rapporteras i Sverige har de flesta smittats utomlands, men även inhemska fall förekommer, då ofta som förskole- eller familjesmitta. Även livsmedels- och vattenburen smitta har förekommit. G. lamblia infekterar övre delen av tunntarmen. Hur parasiten orsakar sjukdom är ej helt känt. Man kan vara bärare utan att ha några symtom alls. Många har dock diarré, som kan vara långvarig, med magkramper, trötthet och viktminskning. 

[[https://www.folkhalsomyndigheten.se/smittskydd-beredskap/smittsamma-sjukdomar/giardiainfektion/| Från folkhalsomyndigheten.se]]